Känner som jag inte riktigt räcker till. Filip är en riktig mammagris just nu. Det ska bara vara jag när det gäller allt, smickrande men jobbigt. Filip är i en extra jobbig period då han först har varit magsjuk och nu är förkyld. Stackarn hinner aldrig återhämta sig. Ska helst ligga på mig och sova. Har sån separationsångest när det gäller mig.
Jag har även märkt att Hampus har hamnat i det berömda Oidipuskomplexet där sonen, 3-4 år, ser pappan som en rival när det gäller mammans närhet. Med en flicka så är mamman en rival, elektrakomplex. Han hoppar mellan när jag och R pussas eller kramas. Jag ska hela tiden ha ögonen bara för honom.
Vill ge mina prinsar all min uppmärksamhet men ibland känns det som jag inte räcker till. Jag vill vara mamma men jag vill även vara fru och bara jag.
Kramiz.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar